Efter att ha tillbringat sin barndom i diverse hem, skickades hon till Kendall House i Kent. Det var innanför dessa fängelsemurar som hennes mardröm började. Inom tjugofyra timmar blev Teresa utsatt för den ökända inspärrningsmetoden, under vilken hon blev injicerad med farligt höga doser av sinnesförändrande droger och isolerad i kvarsittningsrummet om hon kämpade emot. Det var inte långt efter detta som det sexuella utnyttjandet tog sin början."
Det här är ännu en sann bok om en trasig barndom. Här är det inte bara en trasig barndom, utan även ett samhälle som tillåter nerdrogning och övergrepp.
När jag läste boken kändes det som att jag togs 100 år tillbaka i tid, och jag måste gång på gång intala mig att det här inte alls var för 100 år sedan, utan på 1980-talet, i England. Hur många barn har inte gått igenom samma saker som Teresa? Hur många av dem lever ett bra liv idag? Hur många av dem lever idag?
Boken är rak, och det är hjärtskärande att läsa Teresas historia om hennes uppväxt. Jag vill bara ta henne, och de andra barnen, i min famn och försäkra dem om att inget ont kommer att hända dem igen...men det går såklart inte.
I boken finns även foton på Teresa och hennes familj, liksom på Kendall House som hon vistades på. Det finns även dokument som talar om hur hon behandlades.
Jag kan inte rekommendera den här boken till någon som tycker att det är jobbigt att läsa om levnadsöden, speciellt såna som handlar om barn, för det här är starkt!
Betyg:
5 av 5
Bokfakta:
Författare: Teresa Cooper
Förlag: Bra Böcker
Utgivningsår: 2009-10-13
Antal sidor: 305
ISBN: 9789170027758
