"»Mitt liv började när jag var tretton år.
Kan jag säga nu.
Som vuxna skapar vi ju vår barndom. Riktar ljuset mot de där händelserna som gjorde att vi blev som vi blev och glömmer bort de andra.
Carola minns säkert sin första rena ton. Ernst Kirchsteiger sin första formgjutning i lättbetong.
Men mitt liv började när jag var tretton.«
I Låt de gamla drömmarna dö har John Ajvide Lindqvist samlat texter skrivna under lång tid i vitt skilda sammanhang. Här finns allt från efterfrågade noveller, sketcher och kåserier till recensioner och Sommarprogrammet från 2006.
Inte minst finns här novellen som gett samlingen dess namn, och som ger svaret på vad som hände Oskar och Eli sedan de stigit av tåget där Låt den rätte komma in slutade.
Vissa av texterna har publicerats tidigare, däribland följetongen Tindalos och långnovellen Ansiktsburk, andra är helt nyskrivna eller har bara framförts på scen. Allt inleds med ett specialskrivet förord.
Det här är en bok för dem som vill läsa allt, för dem som vill veta hur det går och för alla som vill prova på att tillbringa några timmar i John Ajvide Lindqvists skrämmande och fascinerande värld."
Det här är en lite annorlunda bok av Ajvide Lindqvist. Det är inte skräck från början till slut, utan det finns väldigt mcyekt mer. Det är till exempel texten till hans framförande som sommarpratare för några år sedan. Givetvis finns det skräck också, så den mest inbitne Ajvide Lindqvist-anhängare kan känna igen sig i texterna.
Jag har lite svårt för den här otroliga blandningen av texter, och vill gärna kunna se en röd tråd genom texterna i alla fall, men det hittar jag inte riktigt i den här boken. Texterna är för olika varandra i vissa fall.
(boken är ett recensionsexemplar från förlaget)
Betyg:
3 av 5
Bokfakta:
Författare: John Ajvide Lindqvist
Förlag: Ordfront
Antal sidor: 363
Utgivningsår: 2011-01
ISBN: 9789170375910
3 kommentarer:
Låter som en lovande bok som han inte riktigt fått till - om det inte finns en klar röd tråd. Själv vill jag också se den röda tråden i böckerna jag läser =)
Röd tråd? Men den här boken är ju en samling av OLIKA texter från OLIKA sammanhang. Det är ju inte meningen att det ska finnas en röd tråd, för texterna hänger ju inte ihop. Det är ju som att läsa en novellsamling och klaga på att det är olika personer i novellerna hela tiden...
Anonym:
Jag tror inte du förstår riktigt. Som jag skrev så blir texterna FÖR olika för att jag tycker att de ska funka tillsammans. Även om det är en novellsamlig så brukar man kunna skönja en röd tråd, samma gäller i en bok med krönikor. Den röda tråden i det här sammanhanget (eller i boken Pappersväggar, som också är en novellsamling) skulle kunna vara just skräck. Så är det inte i det här fallet och för mig blir det mindre bra att blanda och ge när det är så vitt skilda texter.
Skicka en kommentar