Hinsehäxan - Lillemor Östlin

"Lillemor Östlin är inte vem som helst. Hon har tillbringat mer än 25 år av sitt liv i svenska fängelser. Tre gånger har hon rymt från kvinnoanstalten Hinseberg. I 40 år har hon använt amfetamin. Här berättar hon om sitt liv: uppväxten, vägen till prostitution, narkotikamissbruket, oskyldiga och mindre oskyldiga brott, de många domarna och om hur det är att sitta i fängelse.
Hinsehäxan är inte en bok om en råbarkad kriminell person, utan en gripande berättelse om en stark, självständig och begåvad kvinna. En kvinna som förlorar omsorgen om sina barn och som trots hårda motgångar i livet fortsätter att kämpa. Boken ger också en bild av hur den svenska kriminalvården fungerar och beskriver vilka låga beviskrav som ställs i narkotikamål.
I boken berättar Lillemor Östlin även om sitt förhållande till före detta justitieminister Lennart Geijer. Då de träffades första gången var han chef på TCO och de inledde ett förhållande som nästan blev likt vilket som helst med den skillnaden att han betalade för det. Här ger Lillemor sin version av Geijeraffären och bordellhärvan."

Jag tycker inte riktigt att beskrivningen här ovan är riktigt sann. Jag tycker inte att det här är en gripande berättelse om en stark och begåvad kvinna. Jag tycker att det är en sorglig berättelse om en person som väljer missbruksliv framför sina barn. Att boken skulle visa hur låga beviskrav som ställs i narkotikamål, tycker jag inte heller, eftersom det här är en subjektiv syn på det. Det finns mycket som vi inte vet om, och som Östlin kanske medvetet väljer att inte skriva, eller saker som hon förträngt eftersom händelserna ligger väldigt många år bakåt!
Jag tycker boken är hattigt skriven. Den hoppar lite i tid och handling, vilket gör att jag kan tycka att den blir svår att hänga med i.
Jag tycker inte att boken är särskilt bra, och jag valde att ge upp den efter 2/3!

Betyg:
1 av 5

Bokfakta:
Författare: Lillemor Östlin
Förlag: Lind & Co
Antal sidor: 307
Utgivningsår: 2011-12-22
ISBN: 9789174610697