Vanja kom från en mycket konservativ och borgerlig miljö i Jönköping. Hon gifte sig med Lennart Bodström, en inbiten socialdemokrat, skötte hem och hushåll och barn, samtidigt som hon månade om sitt yrke som lärare. Så småningom blev hon också en engagerad minister- och ambassadörsfru med stor social begåvning.
Mamma Vanja var den som alltid försvarade och stod upp för sin son. Hon hejade på Thomas när han ville satsa på fotbollen, gladdes åt hans advokatkarriär och framgångar som författare, och tyckte att det var självklart att han skulle tacka ja till att bli justitieminister.
Hennes sjukdom drabbar både henne själv och hela familjen hårt. Och gör det kanske ännu angelägnare att få berätta hur det en gång faktiskt var.
"Ingen är bättre än du, Thomas", sa Vanja ofta. En sanning med modifikation, men av avgörande betydelse för hennes son. Därför hör berättelsen om Vanja tätt samman med den om Thomas eget liv."
Det här är en bok om uppväxt, och om att leva med åldrande föräldrar. Föräldrar som blir sjuka, både fysiskt och psykiskt.
Bodström beskriver sin uppväxt med sina föräldrar som lite speciell. Speciellt med mamman, som inte var lika strikt som fadern. Senare i livet drabbas mamman, Vanja, av Alzheimers, och Bodström beskriver hur det är att träffa någon med denna nyckfulla och hemska sjukdom.
Jag tycker att boken är lite rörig, med dåtid och nutid blandat i de olika kapitlen, men ändå intressant att följa då Bodström kommer från en familj som funnits representerad inom politiken redan innan Bodström själv hamnade där. Han berättar om sitt intresse för fotbollen och ointresse för studier i grund- och gymnasieskolan, och hur det gick jättebra ändå!
Betyg:
3 av 5
Bokfakta:
Författare: Thomas Bodström
Förlag: Norstedts
Antal sidor: 238
Utgivningsår: 2014-05-05
ISBN: 9789113057996
