"När jag ska förklara hur min kropp fungerar brukar jag säga att den är som ett datorspel med dålig grafik -- det mesta går segt, och det rycker och hoppar en hel del. Med vänster arm kan jag knappt göra något vettigt alls. Däremot kan jag hur lätt som helst spilla ut mjölk, kaffe, läsk och dylikt över stora ytor. Att bära ett glas vatten med den mycket lugnare högerhanden är också en utmaning för mig, än i dag, fast jag snart är 30 år. Och att vispa grädde ska vi inte ens tala om ..."Fyrtio minuter -- så länge stod Jonas Helgessons andning stilla. När hans liv började igen var han allvarligt CP-skadad.
Men när Jonas var i 10-årsåldern beslutade han sig för att inte bli en av Hjälpmedelscentralens stammisar. Han skruvade loss rullstolshjulen och fick kvarterets snyggaste lådbil. All mat hamnade på skolmatsalens golv, men då ställde han sig längst bak i kön och tog en ny bricka.
Idag säger Jonas: "Jag är en livsnjutare. På gränsen till njutningslysten. Jag försöker njuta av alla dagar som jag har och marinera dem med feststämning. Mitt inre verkar gilla att leva trots alla yttre begränsningar, så vem är jag då att tycka synd om mig själv eller önska att jag var någon annan? "
Den här boken är helt otroligt underbar. Jag sitter och fnissar och skrattar om vartannat av Helgessons berättelse. Jag är också stum av fascination av densamme. Han är otroligt målmedveten och vet vad han vill, och ställer höga krav på sig själv.
Han beskriver vardagssituationer med massor av värme, ironi och utan minsta självömkan.
Jag lever med en bonusson som också är CP-skadad (han är visserligen gravt utvecklingsstörd också) så jag vet hur de spastiska musklerna fungerar, och kanske är det därför jag skrattar så igenkännande åt beskrivningarna.
Betyg:
5 av 5
Bokfakta:
Författare: Jonas Helgesson
Förlag: Libris
Antal sidor: 150
Utgivningsår: 2007-03
ISBN: 9789171958808
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar