Den dubbla tystnaden - Mari Jungstedt

"Det är i slutet av juni och Bergmanveckan ute på Fårö stundar. Andrea och Sam beger sig dit med ett kompisgäng, grannarna sedan länge i Visbys utkant. Varje år reser de iväg utan tonårsbarn för att umgås och göra något ovanligt ihop. Efter Fårö väntar Stora Karlsö, där de ska hjälpa till när sillgrissleungarna lyfter från kalkstensklipporna. Förväntningarna är höga.Men så skickas ett sms som blir läst av någon annan än den det var riktat till:Har hittat Bergmans hem. Helt öde. Vill ha dig. Nu. Sugen på att leka på ett ställe som överträffar alla andra?Otroheten är ett faktum. Raseriet tar överhanden och konsekvenserna blir förödande."

Det här är den sjunde deckaren om Knutas och hans kollegor på Gotland. Jag skrev ju att jag var säker på att jag hade läst det här tidigare, och efter att ha konstaterat det genom gott och väl halva boken så kom jag fram till att jag måste ha läst den här boken tidigare i somras (eller i alla fall halva boken, då). Det måste ha varit när jag hade min period då jag mådde illa av att läsa deckare (de luktade ju så konstigt ett tag).

Andra halvan av boken kände jag inte igen, så då kändes det ok att läsa boken igen.

Jag tycker inte att den här boken är lika bra som många av de andra böckerna, men visst finns intrigerna där och spänningen byggs upp på samma sätt som Jungstedt brukar bygga upp den.

Jag saknar lite om Emma och Johan i den här boken (i förra boken var det stort fokus på dem, och extremt lite fokus på dem i den här boken). Även Knutas och hans kollegor är det väldigt lite om (deras privatliv). Fokus läggs nu alltså helt på fallet som utreds, och det är ju positivt på sitt sätt såklart.

Betyg:

3 av 5

Bokfakta:

Författare: Mari Jungstedt

Förlag: Albert Bonniers förlag AB

Antal sidor: 366

Utgivningsår: 2009-06-16

ISBN: 9789100122607