"Redan som barn reflekterar Alex över att hans pappa inte kastar upp honom i luften och busar med honom som kompisarnas pappor gör. Och som ung vuxen bär han en ständig oro för att pappan ska gå upp mitt i natten och råka trilla. Mer än en gång har det hänt att han fått lämna krogkön för att i ilfart åka hem och hjälpa pappa. Och istället för att komma hem på den årliga kräftskivan får han och fadern vänja sig vid att ses på ålderdomshemmet med insmugglade kräftor och whisky."
Den här boken gillar jag väldigt mycket! Redan titeln tilltalar mig, och får mig att stanna upp och tänka på hur bräckligt livet faktiskt är!
Jag känner igen en del saker från Schulmans förhållande med sin pappa. Min pappa var också en "äldre" pappa (23 år äldre än mamma och 49 år när jag föddes). Tyvär fick jag inte äran att lära känna honom som vuxen, då han avled när jag var bara 9 år. Ändå kan jag känna igen saker som Schulman beskriver från sin barndom.
Boken är avskalad och beskriver känslor på ett väldigt fint sätt. Det går inte att ta miste på den kärlek som familjen upplevt och känner för varandra.
Det här är en bok som man blir varm av att läsa! En av de bästa "föräldra-relationsböckerna" jag har läst!
Betyg:
4 av 5
Bokfakta:
Författare: Alex Schulman
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: 2009
Antal sidor: 228
ISBN: 9789137134178
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar