"Det är kvällen före nyårsafton 2003. Joan Didion och hennes make sedan 40 år, John Gregory Dunne, har kommit tillbaka från sjukhuset där deras enda dotter, Quintana, ligger i koma svävande mellan liv och död: en vanlig influensa har utvecklats till lunginflammation och svår blodförgiftning. De har precis satt sig för att äta middag när John plötsligt drabbas av en massiv hjärtinfarkt och dör. Ett år av magiskt tänkande är Joan Didions försök att förstå den tid som följde: "veckor och sedan månader, som vände upp och ner på alla de föreställningar jag någonsin haft om döden ... om sorg, om hur människor handskas eller inte handskas med det faktum att livet tar slut, om hur ytlig den mentala hälsan är och om livet självt."Den här boken har fått översvallande kritik och jag blev nyfiken på den, speciellt som flera "vanliga" personer (dvs inte litteraturrecensenter) läst boken och tyckt att den var väldigt bra.
Jag blev grymt besviken. Boken är inte alls bra.
Didion skriver om sin sorg efter sin man som hastigt och dramatiskt avlider i hennes närvaro i deras hem. Inte nog med att maken avlider, deras dotter ligger och svävar mellan liv och död på en intensivvårdsavdelning.
Ja, oerhört tragiskt, men att skriva en hel bok om det. En hel bok om hennes tankar och minnen blir alldeles för mycket. De första 100 sidorna kunda jag läsa hyfsat lätt, men de sista 150 fick jag verkligen kämpa mig igenom. Det var samma upprepningar hela tiden, och ja, efter 100 sidor hade jag förstått att hon saknade sin man...
Betyg:
1 av 5
Bokfakta:
Författare: Joan Didion
Förlag: Bokförlaget Atlas KB
Antal sidor: 254
Utgivningsår: 2006-09
ISBN: 9789173892131
1 kommentar:
Hahaha, snacka om sågning
;)
Skicka en kommentar