"Ray Kluun skrev En sorts kärlek när hans fru dog i cancer. Kvar lämnade hon honom och deras lilla dotter, ensamma. Det är en skoningslöst självutlämnande roman och det är lika bra att varna för det på en gång, det är en av de sorgligaste böcker som skrivits.
En sorts kärlek är en omtumlande roman om Sten och Carmen, det till synes perfekta storstadsparet som vräks omkull av beskedet att hon har cancer. Naket och osentimentalt skildrar Ray Kluun ett kärleksförhållande och en livshotande sjukdom.
Ärligare än så här kan det inte berättas. Hur han- den notoriskt otrogne monofoben, festprissen och fotbollsfanatikern- plötsligt tvingas att älska, på riktigt, i praktiken och in i döden. Men hur ser äkta kärlek ut? Hur ska en make vara?"
Det här är en väldigt speciell bok, en varm bok och en väldigt sorglig bok. Ändå kan jag inte låta bli att reta mig på sättet Kluun har skrivit den, eller rättare sagt på en hel del ordval. Jag är inte pryd på något sätt. Jag har normalt sett inga problem med grova ord, men jag tycker inte att de passar i den här boken. I det allvarliga tema som boken bygger på, så tycker jag inte man behöver lägga in ordet "knulla" i var och varannan mening.
Boken kommer säkert sitta kvar i mitt minne ett tag framöver. Boken är i allra högsta grad aktuell så här i "rosa-bandet-tider", då den handlar om bröstcancer.
Betyg:
3 av 5
Bokfakta:
Författare: Ray Kluun
Förlag: Wahlström & Widestrand
Antal sidor: 358
Utgivningsår: 2007
ISBN: 9789146215523
2 kommentarer:
Jag har inte ens hört talas om denna bok...
Knepigt för det är ju ett starkt ämne.
Nåja.
Kanske inte en sån stor förlust ändå.
Kramar
Boken hade varit väldigt bra om det inte hade varit "knulla" och "fitta" i var och varannan mening. Boken behandlar ett otroligt allvarligt ämne, och för en gångs skull är den skriven ur mannens perspektiv. Ett perspektiv som jag, faktiskt, kan förstå delar av...om språket vore lite annorlunda!
Kram
/Ango
Skicka en kommentar