lördag, februari 06, 2010

Jag dödade mitt barn: en sann berättelse - Michele G Remington & Carl Burak

"Framtiden ser ljus ut för Michele Remington. Hon gifter sig med en man hon älskar, flyttar in i sitt drömhus och blir överlycklig när hon får reda på att hon väntar barn.
Men snart börjar problemen. Efter en besvärlig graviditet och förlossning drabbas Michele av en djup depression.
Desperat och förtvivlad skjuter Michele sin sex veckor gamle son och sedan sig själv. Barnet dör men Michele överlever.
Samma dag som hon kommer ut från sjukhuset blir hon åtalad för mord. Hon blir dömd i allmänhetens ögon men experterna har en annan åsikt och åtalet läggs ner.
I den här boken försöker Michele förklara hur detta kunde hända och berättar hur hon orkar leva vidare med vetskapen om att hon dödat sitt eget barn."

Det här är en tragisk bok om det hemskaste brott en människa säkert kan begå; mörda sitt egna barn. Det som är allra mest tragiskt är nog att omgivningen står så frågande till det som vi kallar för baby-blues eller förlossningsdepression. Många verkar tro att man bara blir lätt nedstämd under några dagar, men att det sedan går över av sig självt. Tyvärr är det inte så enkelt för somliga, utan de hamnar långt ner under isen och kan inte ta sig upp själva. Det här handlar om just konsekvenserna av att inte kunna komma upp till ytan igen.
Boken är skriven dels av en psykiatriker och dels av kvinnan som mördade sitt spädbarn. Man får följa resan under graviditeten, får lite information om kvinnans PMS-problematik som fanns redan innan graviditeten, och även rättegången mot kvinnan. Boken bidrar till en lite annan förståelse för förlossningsdepressioner och förhoppningsvis kan den bidra till att fler kvinnor kan få hjälp i tid!

Betyg:
4 av 5

Bokfakta:
Författare: Michele G Remington & Carl Burak
Förlag: Damm förlag
Antal sidor: 251
Utgivningsår: 2005-09
ISBN: 9789171301666

2 kommentarer:

Amy sa...

Det var ngt år sedan jag läste den boken men jag kommer ihåg att tårarna rann när jag läste vissa kapitel. Det enda som jag störde mig på att det var så mkt fackspråk, jag förstår att det blir så när en läkare skriver men det är ju ändå vi vanliga människor som ska läsa. Det borde förenklats. Annars var den riktigt intressant även om det är ett tragiskt fall.

Anonym sa...

Det låter mycket intressant,,den vill jag läsa
Mia