"När Morgan Alling skildrade sin tuffa barndom i radioprogrammet Sommar år 2009 blev gensvaret enormt. Kanske för att ingen hade anat att den glada, spexande, populära skådespelaren hade en annan sida. Att det bakom skratten även fanns en stor sorg.
Under sina första fyra år bodde Morgan och hans lillebror Stefan tillsammans med sin ensamstående alkoholiserade mor. Vardagen var fylld av supande, slagsmål och flyttar mellan olika lägenheter. Men mamman älskade ändå sina söner och försökte ta hand om dem så gott hon kunde. Och Morgan hittade på allehanda bus och upptåg som gjorde honom till hjälte både hos kompisarna och fyllgubbarna.
Men till slut tappade mamman kontrollen över festandet, förlorade jobbet och blev inlagd på behandlingshem. Morgan och hans lillebror hamnade på barnhem, men trots mammans alla löften kom hon aldrig och hämtade dem. Istället skildes bröderna åt och skickades från fosterfamilj till fosterfamilj.
Morgan tycktes förutbestämd för ett liv med missbruk och misär. Räddningen kom i form av en kärleksfull fosterpappa som vågade ställa krav, och teatern som blev Morgans nya hem ."
Under sina första fyra år bodde Morgan och hans lillebror Stefan tillsammans med sin ensamstående alkoholiserade mor. Vardagen var fylld av supande, slagsmål och flyttar mellan olika lägenheter. Men mamman älskade ändå sina söner och försökte ta hand om dem så gott hon kunde. Och Morgan hittade på allehanda bus och upptåg som gjorde honom till hjälte både hos kompisarna och fyllgubbarna.
Men till slut tappade mamman kontrollen över festandet, förlorade jobbet och blev inlagd på behandlingshem. Morgan och hans lillebror hamnade på barnhem, men trots mammans alla löften kom hon aldrig och hämtade dem. Istället skildes bröderna åt och skickades från fosterfamilj till fosterfamilj.
Morgan tycktes förutbestämd för ett liv med missbruk och misär. Räddningen kom i form av en kärleksfull fosterpappa som vågade ställa krav, och teatern som blev Morgans nya hem ."
Den här boken bekräftar egentligen bara att det är klassens clown som är den olyckligaste av dem alla. Hur många gånger har det inte konstaterats förut? Allings uppväxt är ingen rolig historia, och jag förstår att han har försökt fly, och att han har varit expert på att föreställa någon annan än Morgan genom åren. Att han blivit den han varit kan han faktiskt inte bara tacka sin styvfar för, utan även sig själv. Han har själv hittat överlevnadsstrategier som har funkat och som har tagit honom dit han är idag!
Boken skildrar Allings uppväxt på ett avskalat vis. Det är tidvis väldigt jobbigt att läsa, speciellt som det inte blir några solskensslut på de flesta episoderna i hans barndom.
När jag läst färdigt boken känner jag mig ganska uttömd och dränerad. Jag tänker på hur många barn det finns som lever samma helvete just nu. Jag kan till vissa delar känna igen mig själv i min uppväxt i handlingen, även om jag aldrig var ett "barnhemsbarn" eller kommer från missbruk. Min familj var "bara" dysfunktionell.
Detta var en bok jag inte kunde lägga ifrån mig, och det är första gången på länge som jag har haft svårt att släcka lampan på kvällen för att jag legat och läst!
Betyg:
5 av 5
Bokfakta:
Författare: Morgan Alling
Förlag: Bokförlaget Forum
Antal sidor: 334
Utgivningsår: 2010-08
ISBN: 9789137136066
4 kommentarer:
Jag har köpt den , ska läsa den snart
så det låter ju bra
Mia
Varför ger du den bara 4 av 5? Jag har också läst den och kunde inte heller släppa den ifrån mig, jag tyckte han skrev otroligt bra, smärtsamt men samtidigt väldigt roligt. Skratt och glädje om vartannat. Omtumlande.
Mia:
Du har en omtumlande läsupplevelse framför dig!
Anonym:
Tack för att du uppmärksammade mig på det! Jag har faktiskt gett honom en 5:a, i inlägget längre ner, och på bok.nu, men jag har väl fått hjärnsläpp när jag skrivit i det här inlägget ;). Ska omedelbums ändra det till det mycket rättvisa betyget 5 av 5!
Jag har den här boken på min "att läsa lista". Ser fram emot att läsa den även om det kanske inte är så trevlig läsning. Det verkar ju i alla fall ha gått bra för Morgan i livet och det är ju hoppingivande!
Skicka en kommentar