Äktenskapet är brutalt. Tillvaron är torr och död som sanden i öknen. Det känns som om livet är slut, och Yemen förlorar all självkänsla och fylls av mörker.
Men en dag möter hon en främling vid brunnen. Betel väcker hennes nyfikenhet och förmår henne att söka inåt efter insikter om sig själv. Motvilligt erkänner Yemen att hon har låtit sig själv försvinna; att hon inte har haft mod att leva fullt ut. Det ger insikt om vad hon har gått miste om, och med Betels hjälp börjar hon förändras. Den värld han berättar om är fantastisk och främmande, men den klingar sant inom Yemen. Livet är kanske något helt annat än vad hon har trott? Långsamt upptäcker Yemen sin inre styrka och lär sig att älska sig själv."
Den här boken är ganska lik de tidigare som Sjödin har skrivit. Det är en historia som kan utspela sig var som helst i världen. Bilden man får är såklart att den utspelar sig i en öken med olika oaser, men det kan egentligen vara en metafor för ett betydligt modernare samhälle.
När man läser boken tycker jag att man får en genomgång av sig själv, och de tankar man har om sig själv. Uppmaningen att säga "Jag älskar dig" till sig själv borde många av oss ta till oss, och det finns fler liknande saker i boken som får läsaren att tänka efter.
Jag älskar hur Sjödin skriver. Hon skriver på ett sätt som utnyttjar språket på ett positivt sätt. Det blir väldigt lågmält, men slagkraftigt på samma gång. Det är svårt att inte ta till sig orden!
Betyg:
4 av 5
Bokfakta:
Författare: Agneta Sjödin
Förlag: Bokförlaget Forum
Antal sidor: 237
Utgivningsår: 2011-03-30
ISBN: 9789137136608
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar