söndag, januari 06, 2013

Sankta Psyko - Johan Theorin

"Johan Theorins romaner med Öland som fond har satt stora avtryck i svensk spänningslitteratur. Nu byter han tillfälligt spelplats och från ett vindpinat alvar tar han oss med till en mellanstor stad någonstans på västkusten.

Dit anländer Jan Hauger för att söka tjänst som förskolepedagog. Men Gläntan är inte riktigt som andra förskolor. Det ligger på andra sidan muren till Sankta Patricia - med öknamnet Sankta Psyko - ett säkerhetsklassat sjukhus där psykiskt störda våldsbrottslingar vårdas. Gläntan är Sankta Patricias egen förskola, där patienternas barn vistas för att under noggrann övervakning få träffa sina föräldrar. En av Jans uppgifter blir att eskortera barnen genom de underjordiska gångarna som förbinder förskolan med besöksrummet på kliniken.

Jan är en duktig pedagog, men han har också hemligheter. Han har inte avslöjat för någon vad som egentligen hände nio år tidigare, när lille William försvann från den förskola där han då arbetade. Han har inte heller berättat varför han var så angelägen om att få tjänsten på Sankta Patricia: att det har att göra med att Alice Rami, den egensinniga sångerskan som han varit besatt av sedan tonåren, är patient på sjukhuset . Är något av dagisbarnen hennes? Jan är förbjuden att fråga, men lockelsen att hitta en väg in till de slutna avdelningarna och möta Alice igen växer.

En natt när barnen sover djupt hämtar Jan nyckeln till källardörren, låser upp och börjar gå nedför trappan som leder in till Sankta Patricia."

Eftersom jag har läst Theorin tidigare, och gillat hans böcker, var den här också självklar i "att läsa-högen". Tyvärr gillar jag inte den här lika mycket som de tidigare böckerna jag har läst. Efter den första halvan av boken funderade jag på att lägga bort den. Jag hade lite svårt för tankar på att barn skulle vara involverade på ett hemskare sätt än vad den nu verkligen är, i boken. Jag trodde att boken skulle ta en helt annan vändning än vad den nu gjorde.
Nu valde jag att läsa färdigt boken, och det är jag glad för, för då behöver jag inte fundera mer på hur det gick och vad som hände och vad syftet var! Tyvärr innebar det också att jag blev lite besviken över boken. Den var inte alls så bra som jag trott och hoppats, inte som Theorins tidigare böcker. Den här känns som något som skulle kunna bli riktigt, riktigt bra och spännande, men istället blir det en halvtrist historia som inte lämnar några direkta avtryck i mitt liv!

Betyg:
3 av 5

Bokfakta:
Författare: Johan Theorin
Förlag: Pocketförlaget
Utgivningsår: 2012-06-08
Antal sidor: 398
ISBN: 9789175030746 

2 kommentarer:

Carro sa...

Jag har den också hemma i bokhyllan men oläst. Har stet många som tycker som du, att den inte håller standarden som "Ölandsböckerna" gjorde.. Synd. Jag gillar Theorin.

Lena sa...

Jag har också läst Theorin även denna, men jag måste säga att jag gillade den riktigt mycket.