"Sara är 30 år och redan bitter. En riktig bitterfitta faktiskt. Så en dag i januari när allt blir outhärdligt lämnar hon man och barn för en veckas tankepaus på tönt-Teneriffa.Med sig på resan har hon Erica Jongs 70-talsklassiker Rädd att flyga, och hon läser och undrar hur det kunde gå så långt att hon längtar mer efter en hel natts sömn än ett knapplöst knull.Det var ju inte så här det skulle bli. Hon drömde ju bara om kärleken som alla andra.Sara känner sig lurad och bitter när hon tänker på alla kvinnor hon känner som liksom hon dräneras på energi i familjefängelset. Är det ett ofrånkomligt arv i rakt nedstigande led - från hennes rastlösa mammas diskande eksemhänder till hennes eget nervösa duktighetskomplex?"
Oj oj oj, vilken bitter bok! Ja, visst kan kan jag erkänna att jag är en liten bitterfitta emellanåt jag också, men inte sjutton kan jag gå och haka upp mig på samma (ALLA) saker som denna Sara gör.
I mitt tycke förnekar och föraktar Sara sig själv genom att vara så bitter på allt. Istället för att göra något konkret, något kreativt, ägnar hon sig åt massor av mörka tankar, bitterhet och hat. Så kan man ju inte leva, i mitt tycke! Vad Sara verkar ha missat är att hon inte kan förändra någon annan än sig själv...
Visst kan kan jag hålla med om att världen är väldigt ojämlik i både stort och smått, men all ojämlikhet är inte till kvinnans nackdel.
Varför göra sig till det ständiga offret? Varför inte bara göra det bästa av situationen, istället för att ödsla all denna energi på att vara så otroligt bitter på hela världen.
Betyg:
2 av 5
Bokfakta:
Författare: Maria Sveland
Förlag: Månpocket
Antal sidor: 224
Utgivningsår: 2007
ISBN: 9789170015625
4 kommentarer:
Lite kul att vi precis läst ut samma bok!
Jag skrev just om den här i min bokblogg ;-)
Jag tyckte nog att den var lite bättre än vad du tyckte men det är ju härligt att smaken är som baken!
Kram!
Tack för ditt inlägg. Du skriver vad jag tänker. Visst fanns det väldigt många poänger i boken men mitt hela intryck var att jag tyckte oerhört synd om henne!
amoroso:
Ja, jag tyckte också synd om henne, som spillde så mycket tid på att hata och vara bitter.
Tidvis hade jag svårt att läsa boken, för att jag blev så irriterad på henne *s*.
Kram
/Ango
När man får en sten i skon tar normala människor bort den men Sara skaffar sig ytterligare en sten och kan bli dubbelt så bitter.
Slutet tydde ju på att hon var gravid igen och bäva må den stackars familjen.
Skicka en kommentar