Svinalängorna - Susanna Alakoski

"Leena har två bästa vänner. Åse är nästan den enda hon känner som inte har en pappa som super, men hennes mamma brukar bli full så det jämnar ut sig. Riittas pappa är full nästan varje dag. Ett nybyggt bostadsområde i Ystad fylls på 60-talet av invandrarfamiljer och låginkomsttagare. För Leena och hennes finska föräldrar är den nya lägenheten höjden av lyx: tre rum, balkong, parkett. Av kommunen får kvarteret snart namnet Svinalängorna. De brandgula trevåningshusen blir en samlande plats för Susanna Alakoskis roman om Leena, som klarögt och fartfyllt berättar om sig själv, sina föräldrar och grannar och alla de dråpliga och drastiska händelser som utspelar sig runt henne. Men skrattet fastnar i halsen när denna barndomsskildrings verkliga karaktär börjar skönjas. Leena, hennes syskon och vänner kastas i skrämmande ryck mellan perioder av skenbar ordning och fullkomligt kaos, och när boken är slut har vi tagit del av en skakande berättelse om klassamhälle och barns utsatthet och överlevnadskraft."

Den här boken blev jag riktigt besviken på. Språket är taffligt och innehållet i boken är i en tunn förpackning. Hur den här boken kunde vinna pris är en gåta för mig.
Språket känns tidvis taffligt och trevande. Det är meningsuppbyggnader som är väldigt märkliga och meningar som inte borde vara meningar, utan bisatser.
Handlingen är allvarlig, men den känns bara trist fram till de sista 75 sidorna, då handlingen tar lite fart.
Efter alla lovord så kanske jag hade för höga förhoppningar om boken, jag vet inte, men boken griper inte tag i mig. Tvärtom stör jag mig på språket i den.

Betyg:
2 av 5

Bokfakta:
Författare: Susanna Alakoski
Förlag: Albert Bonniers förlag
Antal sidor: 260
Utgivningsår: 2007
ISBN: 9789100114008