"Tänk dig att du vaknar på ett flygplan. Du har ingen aning om var du har varit eller vart du är på väg. Ditt ansikte är sönderslaget och att du har blåmärken och sår på hela kroppen. Du har ingen plånbok, inga pengar, inget jobb. Polisen letar efter dig. Tänk dig att du bara är 23. Och att det har hänt förut...James Frey ställdes inför denna surrealistiska situation. Tusen små bitar är berättelsen om vad som hände sedan. Det är en intensiv, oförutsägbar och gripande berättelse om drog- och alkoholmissbruk som det aldrig har blivit beskrivet förut."Den här boken är 500+ sidor lång, och jag gav upp efter 120 sidor. Boken går som självbiografi, men tydligen är sanning ganska långt dragen och en del tillagt både här och där.
Stora delar av storyn känns för mycket för att man ska kunna ta den som sann.
Det enda positiva med boken var när jag läste hur Frey kritiserade AA och de tolv stegen. Han anser att det handlar om att byta ut ett beroende mot ett annat, och samma kritik har jag riktat mot AA och andra liknande organisationer (Viktväktarna som är extremt kommersiella t ex). Men...så länge det funkar för de som behöver det så är det ju bra!
Boken är inget jag rekommenderar, men läser du den (den har ändå hyllats till skyarna av många) så ta "sanningen" med en nypa salt.
Betyg:
1 av 5
Bokfakta:
Författare: James Frey
Förlag: Bonnier Fakta
Antal sidor: 520
Utgivningsår: 2005
ISBN: 9789185015481
2 kommentarer:
Nämen! Jag tyckte att den här boken var jättebra och grät floder när jag läste den!!
En bok vi tycker olika om ;)
Att den inte var sann visste jag när jag läste den och tog den som en vanlig roman - kanske det som gjorde skillnad för mig.
Jag visste också att den inte var helt sann, att den var rejält skarvad, men jag gillade den inte ändå. Den är så amerikansk, så otroligt "för mycket" så det blev bara jobbigt.
Jag har många vänner som varit narkomaner och jag tror inte att de skulle känna igen sig speciellt mycket heller. Visst, han beskriver abstinensen trovärdigt, men allt annat runt omkring...njae, ingen bok för mig ;).
Kram
/Ango
Skicka en kommentar