"Fem personer du möter i himlen är berättelsen om Eddie, som arbetar som vaktmästare på ett nöjesfält. Han har, i sina egna ögon, levt ett fullkomligt meningslöst och ointressant liv. På sin åttiotreårsdag omkommer han i en tragisk olycka - han offrar sitt liv för att rädda en liten flicka från att krossas av en fallande vagn i en av attraktionerna.Eddie vaknar upp i livet efter detta. Där inser han så småningom att döden inte alls innebär slutet utan början. Han lär sig också att himlen inte är någon slutstation, utan en plats där man får sitt liv förklarat för sig av fem personer. Eddies fem personer är både sådana han har känt väl och sådana han knappt minns att han har träffat, men de har alla en sak gemensamt: deras liv har i något avseende påverkats av Eddie. En efter en berättar de om sitt liv och vilken roll han har spelat där. De belyser mysterierna i hans till synes meningslösa liv och ger honom svaret på den ständiga frågan varför hans liv blev som det blev."
Efter att ha läst Tisdagarna med Morrie blev jag sugen på att läsa även den här boken av Mitch Albom.
Jag tycker inte att boken är så jättebra egentligen, men däremot är den väldigt intressant och den väcker en hel del tankar om det existentiella.
Tänk om det är så här när vi dör? Att vi kommer någonstans och möter personer som på ett eller annat sätt påverkat våra liv? Tänk om vi ockå sedan står och väntar på att få ta emot andra som vars liv vi har påverkat?
Lättläst och kort bok, precis som Tisdagarna med Morrie, men den lever kvar en stund efteråt eftersom man funderar på innebörden och vad som är livets mening.
Betyg:
3 av 5
Bokfakta:
Författare: Mitch Albom
Förlag: Bokförlaget Forum
Antal sidor: 216
Utgivningsår: 2005-05
ISBN: 9789137127415
2 kommentarer:
Jag tyckte mycket om den här boken, men däremot inte Tisdagar med Morrie som jag uppfattade som drypande amerikanskt sentimental! Jag undrar hur mycket beror på tillfället när man läser, vilken sinnesstämning och livssituation man befinner sig i just då.
Visst var Tisdagarna med Morrie väldigt sentimental, men jag tror att anledningen till att jag tyckte så mycket om den är för att jag själv läst sociologi och känner igen en del av det resonemanget de förde, utifrån en sociologisk förförståelse.
Sinnestämningen man själv är i tror jag är otroligt viktig. Jag tror att många av de böcker jag inte gillat och slutat läsa innan jag läst klart dem, hade jag säkert gillat (eller åtminstone tyckt mindre illa om) om jag läst dem vid ett annat tillfälle.
Kram
/Ango
Skicka en kommentar