"”Pappa, vad är det där? På isen?”Det är en strålande vinterdag. Högst upp i Gåvastens fyr står Anders med sin sexåriga dotter Maja. Isen ligger snötäckt så långt ögat kan nå och Anders kan inte se något speciellt där hans dotter pekar.
Maja går för att undersöka och fem minuter senare börjar mardrömmen. Trots att det inte finns någonstans där Maja kan försvinna, är det just det som händer.
Hon försvinner. Spårlöst. Anders och hans hustru Cecilia har inte längre något barn.
Det lyckliga livet på ön Domarö i Roslagens skärgård är slut. Bara förtvivlan och skilsmässa återstår.
Ett par år senare återvänder Anders till ön, nersupen och deprimerad men fast besluten att leva. Då nås han av ett meddelande som tänder ett vansinnigt hopp: Maja finns ännu i världen, på en plats där han inte kan nå henne.
Ett sökande tar sin början. Det kommer att föra Anders till Domarös hemlighållna förflutna, mot havets mörka hjärta. Genom avgrunden måste han gå för att finna den han älskar. Om det nuverkligen är hon.
En mopedmotor hörs i skogen om nätterna. Brevlådor vandaliseras och hus brinner. Havet kastar sig mot klipporna. Någon hatar oss."
Jag hade nog lite för uppskruvade förväntningar på den här boken, för jag blev faktiskt ganska besviken. Jag tycker inte alls att den är speciellt spännande eller bra, mest ganska seg.
Jag trodde att det skulle bli mer spännande att lyssna på boken än att läsa den, men jag har svårt för Lindqvists breda stockholmska, vilket såklart också gör att jag tappar intresse för storyn.
Betyg:
3 av 5
Bokfakta:
Författare: John Ajvide Lindqvist
Uppläsare: John Ajvide Lindqvist
Förlag: Ordfront Ljud AB
Speltid: 17 h 7 min
Releasedatum: 2008-05
2 kommentarer:
Hej igen!
JAL har verkligen tillfört något nytt till litteraturen - att använda det "fantastiska" (zombier, vampyrer, troll, etc) för som ett verktyg för att berätta något väsentligt om människor. "Pappersväggar" innehåller väldigt läsvärda noveller - rekommenderas. Min favorit är nog "Hanteringen av odöda", som skildrar hur människor, och hela samhället, förhåller sig till döden.
Hans Berggren:
När jag läste Hanteringen av odöda påminde hans skrivsätt väldigt mycket om Stephen King, en författare jag läst väldigt mycket av tidigare. Hanteringen av odöda gillade jag väldigt mycket, men just den här boken, Människohamn, hade jag nog lite för höga förväntningar på, vilket gjorde att jag inte gillade den så mycket.
Låt den rätte komma in och Pappersväggar står i bokhyllan och väntar på att bli lästa!
Kram
/Ango
Skicka en kommentar