"Morrie Schwartz var Mitch Allboms favoritprofessor, hans mentor och vän. På examensdagen lovar Mitch att hålla kontakten men det dröjer tjugo år innan han hör av sig. Av en händelse får han se sin gamle sociologiprofessor på teve; Morrie har drabbats av en nervsjukdom som långsamt förlamar hans kropp men inte hans sinnes briljans och inte hans lust att leva ända till slutet.Mitch beslutar sig för att besöka Morrie varje tisdag - precis som under studieåren. De samtalar om kärlek,äktenskap, känslor, förlåtelse, saknad och död. Deras pånyttfödda vänskap blir till en sista föreläsning fylld av visdom och erfarenhet, en lektion i konsten att leva."
Den här boken är ännu en i raden av alla böcker som blir väldigt upp haussad. Varför förstår jag inte riktigt egentligen, för den är inte så speciell, och har inget speciellt språk att prata om. Den är väldigt enkel om ett allvarligt ämne, kanske är det det som väckt uppmärksamheten.
Jag tycker själv inte att den är så speciell, men visst, den är läsvärd. Det jag tycker är intressant är att den handlar om en lärare i sogcialpsykologi, ett ämne som jag själv läst en del, vilket gör att jag känner igen en del teorier och kommentarer. Det i sig intresserade mig visserligen, men också synen på vänskap, att det går att reparera den vänskap man inte vårdat!
Betyg:
3 av 5
Bokfakta:
Författare: Mitch Albom
Förlag: Månpocket AB
Antal sidor: 184
Utgivningsår: 2000-07
ISBN: 9789176436660
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar