"Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva. En äkta apori, ett olösligt filosofiskt dilemma, en ångestskapande situation i sig bortsett från att det oftast är min ångest som driver mig mot insikten att livet är värdelöst och slutsatsen att det bör ändas. Det gör för ont. Ibland. Ibland är det bara outhärdligt. Denna vardag. Denna tristess. Detta fula liv. Det banala. Det dumma. Allt som ni inte förstår. Förlåt. Det var onödigt. Förlåt.
Ann Heberlein, teologie doktor i etik, fick med sin förra bok Det var inte mitt fel om konsten att ta ansvar en stor publik. Hon har undervisat vid universitet, är en ofta engagerad föreläsare i etiska frågor och är också mycket verksam som debattör och skribent, bland annat i Sydsvenskan och Expressen. Ann Heberlein lider sen tjugoårsåldern av den psykiska sjukdomen bipolär typ 2 som tidigare kallades manodepressivitet."
Jag streckläste den här boken. Den går inte att lägga ifrån sig när man väl börjat läsa den.
Heberlein skriver vackert, poetiskt, rakt, brutalt, filosofiskt och utmanande om sin egen sjukdom, om de tankar hon har på livet och döden. Om sina upplevelser med bipolär sjukdom. Hon beskriver delvis de fördomar som finns i samhället och har åsikter om hur individer med olika psykiska sjukdomar buntas ihop, någon man inte gör när det gäller fysiska sjukdomar.
Det här är ärligt, det är rakt, det gör ont att läsa, samtidigt som det känns upplyftande ärligt. Det är inget vackert slut, tvärtom väcker slutet så mycket tankar hos mig. Tankar som såklart går till Heberlein och alla hennes nära och kära.
Det här är avgjort årets bok för mig, jag tror inte att det kommer komma en bok som väger upp till den här, för min del.
Betyg:
5 av 5
Bokfakta:
Författare: Ann Heberlein
Förlag: Svante Weyler bokförlag AB
Utgivningsår: 2008
Antal sidor: 205
ISBN13: 9789185849215
3 kommentarer:
Den här boken har jag faktiskt funderat på att köpa! Eftersom du gillade den så mycket så tror jag faktiskt att jag ska ta och beställa efter den!
Eva:
Den här boken har varit väldigt omtalad av såväl litteraturkritiker som bloggare så först trodde jag att jag skulle ha för höga förväntningar på den, men inte. Den är verkligen en upplevelse. Heberlein skriver om ett så otroligt allvarligt och tabubelagt ämne med ett språk som är poetiskt.
Fantastisk bok (i mitt tycke ;)).
Kram
/Ango
Jag tyckte också att hon hade ett otroligt språk!
Skicka en kommentar